onsdag 16 oktober 2013

Premiär på plan

Den här veckan har jag för första gången varit norr om Dalälven, närmare bestämt i Umeå. Orsaken till att jag var där var för att vara med på ett, mitt första, möte med Läkarförbundets arbetslivsgrupp som jag sitter med. Det var ett intressant möte, men ny som jag är i sammanhanget hade jag ibland svårt att hänga med i svängarna, men jag tror att det löser sig med tiden. Det brukar ju göra det. Jag fick även tillfälle att äta mat på en väldigt trevlig restaurang, Le Garage, dit jag tycker att en ska bege sig vid besök i Umeå. Väldigt trevlig lokal, god mat med lite extra tanke bakom och mycket trevlig och kunnig personal.
Umeå från "mitt" fönster.


Jag är ju ingen större anhängare av kortare flygsträckor av miljömässiga skäl. Jag tog därför nattåget upp. Tyvärr var jag tvungen av tidsbrist ta flyget ner tillbaka till Stockholm och sedan vidare med tåg därifrån sedan.
Det är första gången jag åkte nattåg i Sverige och också första gången jag delat kupé med två främmande människor. Det gick ändå väldigt bra. Tyvärr var vi en timme försenade från Stockholm och den sista i min kupé gick därför inte på förrän vid midnatt. Det tillsammans med oro för att inte vakna i tid gjorde att jag sov lite oroligt. Sedan är det ju lite speciellt att glida omkring på madrassen när en sover.
Jag skulle ändå vilja säga att flyget var värre. Jag kom nu ihåg andra orsaker till att jag inte tycker om flyget. För det första är flygplatser aldrig nära en stad, även om den i Umeå var på helt okej avstånd. Nu hade jag lyckats checka in och få boardningcard via mobilen, men även om det var smidigt är det ändå en massa moment som ska gås igenom på flygplats med säkerhetskontroll och boardningcardsblippande. Själva flygplanet är sällan särskilt rymligt, men framförallt tycker jag problemet är vristerna och vaderna. Likt den tant jag är får jag nämligen väldigt ont i benen och jag får även lättare pittingödem (svullna ben). Detta gör dessutom ganska ont och den här gången hade jag inte tänkt på att ta med mig mina stödstrumpor. En har dock lite bättre utsikt från ett plan är från tåget, det måste jag erkänna. När det gäller tiden tar resan från Umeå centrum till Linköpings centrum ca. 6 timmar. Då tar jag tåget från Arlanda till Linköping. Hade jag tagit tåget hela vägen hade det tagit mig ca. 10-11 timmar. Det är en tidsbesparing, men den är inte så enorm som en skulle kunna tro. Jag tänker dock att det blir en större procentuell tidsbesparing om en bara ska mellan Stockholm och Umeå.
För mig blir det i alla fall tåget nästa gång, både fram och tillbaka, så länge det är inom rimliga avstånd. Om inte annat för mina vaders skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar