torsdag 13 mars 2014

AMU-avslutning

I morgon gör jag min sista dag på AMU där jag nu har varit i sex veckor. Helt ärligt tycker jag nog att fyra veckor hade räckt då mycket har varit samma dag till dag. Tyvärr har jag inte alltid fått göra det jag har velat göra och det min handledare har velat att jag ska göra (när han inte är där) verkar alla oense om huvurvida jag får göra eller inte eftersom jag ju är fjärdeårsstudent och inte femteårsstudent. Vissa säger att det är okej, andra att det inte är det och ytterligare andra att jag får för att jag läser i Sverige. Tråkigt, men en lärdom. Jag har i alla fall fått lära mig en del praktiska grejer som att sätta PVK och ta artärgas och jag har även fått sätta en ventrikelsond (slag genom näsan ner till magsäcken för att i det här fallet tömma ut innehållet). Jag har också träffat många patienter med många typiska sjukdomar: KOL, hjärtsvikt, misstänkt lungemboli och även många med framförallt alkoholinducerade leverskador. Jag har sett en del saker som jag egentligen hade velat gjort själv, men att få ha sett är bättre än inget: lumbalpunktion, ascitestappning (tappning av vätska som samlats i buken) och tappning av knä.

Jag har också första sett en människa dö för första gången. Hen dog på en flersal med närmaste familj, jag, en läkare och en undersköterska närvarande. Jag kan inte säga att döden någonsin är trevlig, men för patienten var det i alla fall smärtfritt och lugnt. Jag har flera gånger varit med i akuta situationer med hjärtlungräddning, men det här var helt annorlunda, väldigt lugnt och stilla, så lugnt och stilla det kan bli på ett rum med fem andra patienter och en massa väsen som pågår på andra sidan draperiet. Något som dock var väldigt märkligt, när vi kände att patienten faktiskt tagit sista andetaget, blev hela rummet utanför draperiet helt tyst. Efteråt fick jag även vara med och konstatera dödsfallet. Det är en mycket märklig känsla att lyssna på ett hjärta som inte slår, fast det är en varm kropp.

På det hela taget har det ändå varit en ganska bra tid, men det känns bra att få gå vidare till kirurgen. Som det ser ut nu kommer jag vara på kolorektalkirurgen. Jag hoppas att det blir bra det med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar