lördag 19 april 2014

Sy, skriva och skrubba

Det blev en liten oavsiktlig bloggpaus, men jag har haft fullt upp med min nya placering: kirurgen. Efter mina veckor på AMU där jag mer eller mindre inte fick göra någonting och ingen riktigt brydde sig om att jag var där hade jag inte för stora förhoppningar. Det har dock varit väldigt bra, även om jag väl inte fått göra allt för mycket mer, men jag har i alla fall fått ta lite mer ansvar för att vissa saker ska ha blivit gjorda.
Jag har tillbringat mest tid med min handledares team på kolorektalkirurgen (tjocktarm-ändtarm), även om jag har gjort lite utflykter till andra delar av allmänkirurgin. Förutom min handledare finns även en annan specialist, deras "ST-läkar"e och tre "AT-läkare", en andraaårs och två förstaårs. . Just de två förstaårs-AT-läkarna som jag har varit med mest och hjälpt dem att sköta ganska mycket på avdelningen. Under min tredje vecka hade vårt team "take week", dvs. min handledare var surgeon of the week och alla akutinlagda, kirurgiska patienter hamnade under oss. Som mest var det väl ungefär 40 patienter utspridda på sjukhuset som vi skulle ronda och ha hand om. Mycket av det jag har gjort har under veckorna därför varit att se till att hålla ronden i tempo och se till att alla tjocka journalbuntar varit framme, läsa av hur patientens vitalparametrar varit och skriva rondanteckningar. Det har även, naturligtvis, blivit mer blodprovstagande och pvk-sättande.
Det har även blivit några operationer, även om det inte varit så många som jag hade önskat. Om inte annat är det alltid så mycket folk redan som är på sal, så det blir lite svårt att få göra något. Jag har i alla fall fått suturerat en stomi (men skakade eftersom kl. var 15.30 och jag inte hunnit få lunch) och även gjort en rektalursköljning under en operation när det skulle göras en ileo-rektalanasotomos (man sätter ihop en bit av tunntarmen med ändtarmen). Sedan har det ju även varit lite klippande, hållande av hakar och liknande. Min förhoppning är att jag ska få göra lite mer nästa vecka, för då vet jag att "mina" två specialister har en del operationer.
Jag har också fått möjligheten att träffa lite patienter på kirurg-akuten för patienter skickade från sin distriktsläkare och det har varit väldigt lärorikt. Det känns som att jag här har varit mer välkommen och betrodd med att göra saker, så att säga.
Det har också varit en annan stämning i teamet och jag har fått vara med på både teammiddagar och after work. Det har varit väldigt skönt, för jag har inte upplevt att det annars är särskilt vanligt att specialister umgås med sina yngrekollegor, och än mindre med studenter, men min handledare är väldigt jordnära och omtänksam. Vi har dessutom haft mer än ett samtal om bra whisky och det är ju alltid ett plus.
Jag har dessutom kommit över den värsta nervositeten över att "scruba in", dvs steriltvätta sig inför operation. I Sverige tycker jag att det är vanligt att en som läkare bara tvättar sig och sedan får "kliva i " sin sterilrock och handskar med hjälp från operationssköterskan. Här i England gör en allt själv och det är faktiskt lite knepigt att tvätta sig, veckla ut paketet med rock och handduk, torka sig, sätta på sig rock och sedan handskar utan att råka ta på fel ställe och utan att rocken bara fladdrar iväg. Jag har också varit rädd att jag ska svimma, eftersom jag gärna får svimningskänningar när jag står för länge. Hittills har det bara hänt en gång, första gången jag scrubade in, och sedan dess har det gått bra.

Jag har alltid sagt att någon kirurg kommer jag då inte bli och särskilt inte någon som gör bukkirurgi. Efter de här veckorna har jag dock ändrat mig lite och tror faktiskt att jag kommer försöka söka ett kirurg-underläkarvikariat nästa sommar, istället för ett på medicin. Med andra ord har kirurgi hamnat på min lista på potentiella specialiteter för framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar