lördag 11 oktober 2014

Utmanande undervattensupplevelse

Jag tycker det är väldigt trevligt med vatten och att plaska omkring i det, så länge jag får hålla mig över ytan. Det här med att simma under vatten eller dyka vare sig ner på någon bassängbotten för att hämta upp någon boll eller från en brygga eller så har aldrig varit min grej. Jag fixar det helt enkelt inte, med att känna att jag behöver andas när jag är under vattnet och att behöva tryckutjämna. Snorkla ska vi inte ens prata om, där får jag verkligen panik. Att dyka med tuber har därför inte varit något som varken lockat mig. Tanken att simma omkring under ytan har i och för sig varit kittlande, men själva "andas under vatten" har mest varit skrämmande och tanken har därför aldrig slagit mig att jag skulle prova. Jag vågar helt enkelt inte.
För någon vecka sedan pratade jag och en vän, som dyker, om just dykning och jag vet att jag sa något i stil med att det väl vore spännande, men att jag inte vågar. Jag kommer inte ihåg vad han sa, men andemeningen var att det är väl bara att prova och man måste våga testa sånt man är rädd för ibland. Någon dag senare hade jag spontantbokat in mig på ett prova-på-dyk som var den här fredagen.
Det började med lite genomgång av utrustningen vi skulle testa och hur vi skulle göra. Väl med utrustningen på gick det ganska bra att stå med huvudet ner i vattnet och andas, mycket bättre än jag trott. Sedan kom momentet att vi skulle sitta på rumpan på botten och bara andas. Där fick jag panik. Jag tror det var för att fötterna, med fenor på, flöt upp och jag kände mig som en skalbagge som höll på att falla på rygg. Det blev för mycket och det här med att andas lugna andetag fungerade inte. Efter att de andra dykt klart på den djupa delen av bassängen fick jag därför lite hjälp av instruktören på egen hand. Det tog mig ett litet tag att lugna ner mig, men sedan kunde jag i alla fall simma en liten sträcka under vattnet, om än ej särskilt djupt ned.
För mig kändes det dock som en stor framgång. 1. Att jag alls anmält mig och faktiskt tagit mig dit. 2. Att jag vågade försöka från första början när jag väl kommit dit. 3. Att jag inte gav upp efter den första panik-sprattel-ställa-sig-upp-ur-vattnet och 4. Att jag faktiskt lyckades genomföra i alla fall en liten simtur. Jag menar för två veckor hade jag ju sagt "aldrig att du får ner mig i en bassäng med en plastslang att andas i". Nu har jag faktiskt testat och jag kan absolut tänka mig en riktig grundkurs i dykning, när jag har lite mer tid och pengar.
Ibland måste man töja sina gränser lite. Man kan alltid mer än man först tror och ingen kommer ihåg en fegis.

2 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat , heja dig :-)

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Har du en mejladress dit man kan mejla frågor? :)

    SvaraRadera